I går var jag till minneslunden och la en krans till min mormor och halvbror. Det är faktiskt rätt ofta jag hör mormor Mays kloka ord i huvudet och det är skönt att jag alltid minns henne som pigg och frisk. Min mormor har betytt mycket för mig och den jag är i dag. Min halvbror Stefan minns jag som bäst då han var den som först tog mig till kinaretaurangen Ming Palace här i stan och vi satt där och åt. När han sedan skulle betala bevisade han att det gick att betala med en sönderriven sedel, genom att framför kyparen dra av sedeln på mitten framför ögonen på honom. Haha han var speciell :)Kram på er.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar